Panik..
Lite så känner jag faktiskt ju just nu PANIK!
Ringde till Motala på morgonen idag eftersom jag i Söndags slog i min redan trasiga fot i en sten under vattenytan när vi var och badade.
Jag vet att slår jag i foten är det tvärkört o få den att bli skaplig igen utan behandling det är som att inflammationen blossar upp tio gånger värre igen.
Tänkte att det är bättre o ringa eftersom jag sist fick vänta en månad på att få en tid.
Slogs av beskedet att min läkare har slutat!!
Inte ett ord sa han till mig i februari och visst han kanske inte ens visste då att han skulle sluta vad vet jag.
Jag visste inte vad jag skulle svara i telefon jag blev ställd, panik jag har inte mycket förtroende för läkare men under alla år har jag & Kristoffer lärt känna varandra och i början var de mer eller mindre turbulent eftersom vi blev ganska osams jag blev ju väldigt upprörd och han hade ju sina åsikter.
Vi tog oss ju förbi detta och i och med de så lärde han sig och respektera min vilja att jag inte ville operera foten och han slutade tjata på mig och då ökade samtidigt mitt förtroende för honom.
Han började även förstå min rädsla för operationen tror jag?
Men relationen blev bättre och då växte sakta mitt förtroende för honom och han har alltid tagit det försiktigt när han satt sprutan i foten.
Han vet min smärtgräns och han vet också att när jag kommer så är de illa.
Nu slogs jag av beskedet att han slutat min tanke direkt var då att jag ville ha överläkaren som dessutom har varit Kristoffers handläggare och Lars har varit med på mina undersökningar vi har pratat i telefon och han fick också mitt förtroende eftersom han tog mig på stort allvar och han tog sig tid trots att jag inte hade honom som läkare o lyssna och förstå min rädsla för denna förbaskade fotskada.
Då fick jag beskedet att han går i pension så att få honom som läkare i fortsättningen var heller inte aktuellt.
Jag bara kände att jag skiter i detta nu..
Nästa vecka när jag är ledig får jag ta tag i detta och ringa runt ska jag byta läkare vill jag också byta sjukhus.
Då kan jag försöka byta till en som är 25-30 min härifrån än o behöva åka 1 timme och 15 min enkelresa.
Till Norrköping är betydligt enklare och lättare o få hjälp eftersom jag inte kan köra hem själv.
Då rör de sig om 1 timme och 15 min allt som allt och inte massor tid i en bil fram & tillbaka.
Aja det löser sig väl, men blev orolig.
De är inte många som får röra min fot inte.
Ringde till Motala på morgonen idag eftersom jag i Söndags slog i min redan trasiga fot i en sten under vattenytan när vi var och badade.
Jag vet att slår jag i foten är det tvärkört o få den att bli skaplig igen utan behandling det är som att inflammationen blossar upp tio gånger värre igen.
Tänkte att det är bättre o ringa eftersom jag sist fick vänta en månad på att få en tid.
Slogs av beskedet att min läkare har slutat!!
Inte ett ord sa han till mig i februari och visst han kanske inte ens visste då att han skulle sluta vad vet jag.
Jag visste inte vad jag skulle svara i telefon jag blev ställd, panik jag har inte mycket förtroende för läkare men under alla år har jag & Kristoffer lärt känna varandra och i början var de mer eller mindre turbulent eftersom vi blev ganska osams jag blev ju väldigt upprörd och han hade ju sina åsikter.
Vi tog oss ju förbi detta och i och med de så lärde han sig och respektera min vilja att jag inte ville operera foten och han slutade tjata på mig och då ökade samtidigt mitt förtroende för honom.
Han började även förstå min rädsla för operationen tror jag?
Men relationen blev bättre och då växte sakta mitt förtroende för honom och han har alltid tagit det försiktigt när han satt sprutan i foten.
Han vet min smärtgräns och han vet också att när jag kommer så är de illa.
Nu slogs jag av beskedet att han slutat min tanke direkt var då att jag ville ha överläkaren som dessutom har varit Kristoffers handläggare och Lars har varit med på mina undersökningar vi har pratat i telefon och han fick också mitt förtroende eftersom han tog mig på stort allvar och han tog sig tid trots att jag inte hade honom som läkare o lyssna och förstå min rädsla för denna förbaskade fotskada.
Då fick jag beskedet att han går i pension så att få honom som läkare i fortsättningen var heller inte aktuellt.
Jag bara kände att jag skiter i detta nu..
Nästa vecka när jag är ledig får jag ta tag i detta och ringa runt ska jag byta läkare vill jag också byta sjukhus.
Då kan jag försöka byta till en som är 25-30 min härifrån än o behöva åka 1 timme och 15 min enkelresa.
Till Norrköping är betydligt enklare och lättare o få hjälp eftersom jag inte kan köra hem själv.
Då rör de sig om 1 timme och 15 min allt som allt och inte massor tid i en bil fram & tillbaka.
Aja det löser sig väl, men blev orolig.
De är inte många som får röra min fot inte.
Usch vad jobbigt, hoppas du får hjälp! Och den måste jag med läsa :)