Körlektion

Nu närmar vi oss ett slut på dessa körlektioner har nämligen bara en kvar nu.
Dock är allt så utspritt p.g.a. jobb, flytt och att min körlärare hade annat med, men förstår att det är många frågetecken ska hon aldrig bli klar med körkortet?
Jodå visst ska jag de. :) 

Intensivkursen avslutades i Fredags sen valde jag tillsammans med min körlärare att jag skulle ta några lektioner till utöver dom jag hade kört då jag bad om att få träna på saker som jag inte kände mig säker på.
Idag körde jag en lektion och idag föll allt på plats jag kände wow äntligen finns självförtroendet där och glädjen är tillbaka.

Kortfattat varför jag valt att köpa till och inte valt o köra upp en är p.g.a att jag fick en blackout.
Jag var för många år sedan nu med om en trafikolycka där en person omkom och även om det var en olyckashändelse med väldigt tragisk utgång så kom detta över mig i slutet på första veckan då vi fick prata, se obehagliga filmer m.m. och då väcktes detta minne upp till liv, mardrömmarna kom tillbaka på nätterna, jag ville inte längre köra bil och motivationen och självförtroendet försvann och stressen och osäkerheten dök upp.

Min körlärare Jerry förstod ju inte min plöstliga personliga förändring ifrån glad, positiva utveckling, ingen av oss trodde nog att jag ifrån att aldrig kört bil innan kunde göra såna här framsteg och att det skulle gå så här fort för mig o lära mig köra bil, lära mig regler, och lära mig teorin så bra som jag faktiskt gjort utan att skryta!

Men på mitt lilla prov fick jag en blackout då jag efter drygt en vecka med dålig sömn ville ge upp mitt körkort.
Så brast det för mig i bilen när jag åkte med Anna (jag körde) och jag orkade inte hålla denna känsla inom mig så efter mycket tårar och samtal med Anna som äger bilskolan & Jerry tillsammans så fick dom en förståelse och båda sa att jag är extremt stark som sätter mig i bilen o kör, att jag gav mig in på en intensivkurs, att jag ska vara stolt då dom aldrig behövt tjata om något, varken körning eller teori, jag gör det jag ska, jag pluggade arslet av mig dag som natt i princip och jag kämpade/kämpar.

Efter de samtalet kom vi överens om att skjuta upp teoriprov & uppkörning då detta bakslag kom och båda dom ansåg att jag måste gå vidare och hitta glädjen att köra bil igen och hitta mitt självförtroende som fanns där innan riskettan, idag är självförtroendet tillbaka tackvare att jag fått prata med Anna, Jerry, Daniel och några i min familj.

Idag hade jag en körlektion som allt bara satt det kände som jag inte gjort annat än backa in bland bilar på en parkering, backat in på en otäck väg som hade sån nerförbacke så fy fasen, haha!
Allt gick kontrollerat, lugnt, bra och självförtroendet satt där jag körde väldigt självständigt även om Jerry drygade lite med mig, men jag är van nu. :D 

Men det var en tråkig blackout jag fick, tråkiga minnen som efter många år kom tillbaka, mardrömmar som spelade upp händelsen natt efter natt, idag ångrar jag mig att jag inte berättade för Anna & Jerry redan Fredagen första veckan när första känslan kom efter torsdag natten de tog alltså en vecka till innan jag berättde varför jag varit låg, trött, stressad,osäker, men jag är ju tyst och tillbaka dragen när det handlar om svåra saker.

Men nu pratar vi om detta var o varannan körning för att det ska UT och inte hållas inom mig och det märks ju vad det gjort för skillnad, jag kör ju som en kung som jag sa idag i bilen! ;)