Bästa är att bestämma en tid där mobilen läggs undan, det kliar lite i fingrarna förs, men man väjer sej, jag kan absolut rekommendera att du provar en vecka att lägga bort den en timme eller så varje dag
För många år sedan när Grim levde och mådde bra svarade jag i telefonen när vi var ute på tur.Då blev han rädd och kastade sig för ngt och jag hamnade på backen och telefonen flög iväg.Det gick bra,men att hitta telefonen tog en stund.Men tillslut hördes Pers ropande i det långa gräset och då kunde jag lokalisera var den hamnat.
Efter det svarar jag aldrig om det ringer när jag sitter på hästryggen.
Klart jag följer din blogg och kommer så göra så länge du håller på.
Däremot är jag väldigt dåligt på att kommentera.Men ibland så kommer ett livstecken ifrån mig
Saknar också Grim.Han hade fyllt 18 år nästa år,vad tiden går fort.Han var ju
Blev ngt knas och hann inte skriva klart förra inlägget.
Han var ju alldeles för ung för att sluta sina dagar.
Tiden går så enormt fort och att det var sex år sen,ofattbart tycker jag.
Jag kan fortfarande tycka det är ledsamt att vi aldrig fick veta orsaken till att hans återkommande hältor.Kommer ihåg att veterinären inte heller kunde förklara varför.Han hade ju inga pålagringar och hovarna såg ju bra ut vid röntgen.Jag kommer dock ihåg att hans ledvätska i kotlederna inte var som den skulle.Dom tog ju prov för att kolla den.
Kan hästar ha reumatism eller ngt liknande?Eller ngn autoimmun sjukdom som slår sig på lederna?Det kan ju hända människor,så varför inte hästar.
Mobilerna gör alla stressade, numer lägger jag ifrån mej den ofta när jag är hemma, och ibland svarar jag på mess eller chatt dagen efter..haha,
men det fanns en tid då jag alltid fanns till hands, men jag har så mycket annan stress runt mej så måste sortera bort det som jag kan påverka själv.
Minns när jag red Brigade och mobilen ringde, han tog genast chansen att göra vad han ville...gå åt fel håll, börja beta eller eller annat hyss..haha, de är inte dumma våra fyrfotingar