Vila i frid Morfar ♥

Beskedet vi alla fasat för kom idag.
Idag somnade du in och idag återförenades du med din kärlek.

Vila i frid nu Morfar ♥
Jag önskar att du hade sluppit den smärtan du fick genomlida ingen person ska behöva ha sån smärta.
Men du kämpade länge du blev faktiskt hela 93 år gammal och du klarade dig själv nästan in i de sista.
Du var en kämpe in i de sista.

Nu har jag varit och fått se dig och känna att detta blev ett avslut jag har fått göra en sak som jag inte trodde jag skulle klara av, men jag är glad nu efteråt att jag såg dig, att jag satt där och att jag vågade.
jag önskar dock att jag hade hunnit förbi tidigare idag och lämnat en chokladask, men jag hann tyvärr aldrig. ♥
men jag kommer nog inte släppa bilden på ett bra tag på hur du låg där.
 
Första blicken, första minutrarna jag visste inte om jag skulle gå eller stanna, jag har alltid varit rädd för att en dag behöva ta farväl av en person som inte är i livet.
(se en avliden person förutom på tv)
ni som inte gjort de förstår nog inte den känslan.
 
Men dom hade gjort allt jättefint det var lugnt, vi var lugna och stämningen blev bra dock var jag så rädd, så nervös, så spänd att göra detta, men jag vågade och det är jag nu stolt över. 
 
Flera personer sa du är den enda som kan avgöra om du klarar detta, men jag valde att göra detta och du är nu i himlen och du är en ängel, du är återförenad med din stora kärlek som lämnade jordelivet innan dig äntligen haf du fått träffa henne igen.
Ha det bra Morfar 🌹
 
#1 - - rosmarie:

Hej Erika. Vad fint du skriver om och till din Morfar. R-M

Svar: Tack ❤️
Erika Pettersson

#2 - - Marianne:

Beklagar din sorg och förlust <3 läste på fb om vad som hände innan...stor kram!

Han har levt ett långt liv och jag tror han kände att det skulle bli skönt att få somna in och slippa ha ont.
Det var starkt och modigt av dej att gå och ta farväl på det sättet, det är så individuellt hur man känner och vad man behöver.
jag har inte gjort det med någon av mina föräldrar eller syskon, jag försöker minnas de som de var i livet....men det är som sagt så individuellt.
Kram

Svar: Tack <3
Jo absolut han har ju levt länge och klart det måste vara skönt o slippa smärtan han hade, men allt blev så dramatiskt eftersom det blev som du precis själv skrev innan, men ja.

En del av mig ville ju inte gå, men en del av mig ville och efter att ha pratat med släkt, men också en nära vän och alla sa samma sak: GÅ!
Dock gör jag nog inte om de igen som det känns idag så gör jag inte om det förens det är mina egna föräldrarstur / syskon osv, jag har ju mormor kvar i livet.
Har ingen farmor & farfar, men det känns inte som om jag gör om de förens det är så nära som de kan bli i släkten, mormor är ju ett steg bort, lika så andra.

Jag minns absolut hur han var i livet och jag är glad att jag gjorde detta, men nu har jag gjort de och testat hur det känns och nej jag tror nog inte jag vill uppleva de igen kanske känns de annorlunda nästa gång det sker, men de finns nu en bild i mitt huvud som jag kommer få bära med mig livet ut.

Återigen jag är också glad för fy vad jag fasat för detta o nu gjorde jag de nu vet jag hur jag kommer reagera. Långt svar.

Kram
Erika Pettersson

#3 - - marianne cargus:

Kram <3