Känsligt..
Oscar har ungefär två gånger nu senaste tiden frågat om jag inte saknar att hålla på med hästar eftersom han vet att det var en stor del av mitt liv i många år även om det på slutet blev lite uppehåll osv.
Och ni som följt mig vet ju hur mycket jag kämpade & brann för två idivider men när den ena dog så dog också en del av mig även om jag hade kvar mitt älskade hjärta och min underbara ponny så var det som om gnistan dog ut ihop med skadan jag drog på mig för snart 5 år sedan så blev det väl för mycket.
Redan 2007 fick vi ta bort en häst p.g.a. allvarlig skada och redan då ville jag sluta med hästar men då tjatade Pappa så mycket och till slut stod jag där med en häst till som många av er kanske minns? Classic fullblod/connemara korsningen som jag lärde mig så otroligt mycket på han startade min karriär kan man säga.
Sedan köpte jag lilla räkan 2009 och sålde 2015.
Tänk att hon var min i hela 6 års tid.
Men detta inlägg är känsligt för mig att skriva väljer ändå att göra de då jag nästan dagligen skrivit ett nytt, men sedan tagit bort och igår kväll låg jag och kollade annonser på hästar, men ganska snabbt insåg jag att nej detta är så fel som det kan bli sluta nu la undan tankarna och fokuserade på annat.
Jag är så tacksam över att jag fick ha dessa två idivider i mitt liv.
Älskade Raski kallad räkan som jag köpte 2009 av uppfödaren till henne nere på Öland.
Jag red in henne och jobbade med henne ensam inte många som suttit på hennes rygg under min tid som ägare nämnligen 6 år och jag älskade henne även om vi under dessa 6 år hade de jäkligt tufft då det var en tuff ponny både ifrån mark & rygg redan som 1åring.
Efter att ha stått i 4 år i samma stall flyttade vi, men kort där efter åkte hon ut på foder i närmare 8 månader för försäljning då min kropp o hjärta sa att det var nu dags att ta farväl av varandra då jag inte kunde ge henne de liv hon förtjänade, men hem kom hon o jobbet började om och hon blev så fin så otroligt fin.
Och juni 2015 sålde jag henne till en underbar tjej, men tyvärr hände något som satte stop för hennes liv så sommaren 2016 så fick hon varandra vidare, mitt fina hjärta.
Sedan 2010 blev Grim in i vårat liv och tyvärr satte skador i hans kropp stop för ett fortsatt liv så hösten 2012 somnade han in.
Jag bodde mer eller mindre i stallet år ut och år in valde stallet framför allt, valde o lägga pengar på hästarna framför allt annat, men livet förändras.
När Oscar nu tagit upp detta vill jag gärna tyst prata inte om de varför ta upp detta ?
Men ingen vet ju hur jag känner för jag pratar aldrig om det längre ingen pratar med mig om de, jag pratar inte med någon om det!
Det är över aldrig mer kommer jag börja igen och det beror på många saker, men ibland drömmer jag mig bort o drömmer om att börja igen, men nej aldrig mer.
Dom jag vill ha i mitt liv är borta för alltid även om det vore kul o skaffa sig en islänning, starta igen, gärna ihop med mina hästvänner, stå i samma stall, rida ut m.m. så nej dels p.g.a. tid, kostnader och allt.
Jag vill ha våra sparpengar till annat jag vill kunna resa iväg, vi har hund och kommer under 2018 köpa oss en till vem ska ha tid för dom två om jag hänger i stallet + jobbar, nej jag är hemma så lite ändå så nej nej nej.
Jag vill inte, ska inte och kommer aldrig börja igen.
Lite av detta gör att jag inte vill åka o träffa mina kompisar hästar för de väcker minnen jag inte vill väcka.
Nu har jag skrivit av mig och det känns så lätt att andas för jag vet att flera av er minns dessa två och min vår resa och ni kommer sända en tanke till dom finaste ponnyerna som finns i himlen för ni minns dom lika väl som jag. ♥
Och ni som följt mig vet ju hur mycket jag kämpade & brann för två idivider men när den ena dog så dog också en del av mig även om jag hade kvar mitt älskade hjärta och min underbara ponny så var det som om gnistan dog ut ihop med skadan jag drog på mig för snart 5 år sedan så blev det väl för mycket.
Redan 2007 fick vi ta bort en häst p.g.a. allvarlig skada och redan då ville jag sluta med hästar men då tjatade Pappa så mycket och till slut stod jag där med en häst till som många av er kanske minns? Classic fullblod/connemara korsningen som jag lärde mig så otroligt mycket på han startade min karriär kan man säga.
Sedan köpte jag lilla räkan 2009 och sålde 2015.
Tänk att hon var min i hela 6 års tid.
Men detta inlägg är känsligt för mig att skriva väljer ändå att göra de då jag nästan dagligen skrivit ett nytt, men sedan tagit bort och igår kväll låg jag och kollade annonser på hästar, men ganska snabbt insåg jag att nej detta är så fel som det kan bli sluta nu la undan tankarna och fokuserade på annat.
Jag är så tacksam över att jag fick ha dessa två idivider i mitt liv.
Älskade Raski kallad räkan som jag köpte 2009 av uppfödaren till henne nere på Öland.
Jag red in henne och jobbade med henne ensam inte många som suttit på hennes rygg under min tid som ägare nämnligen 6 år och jag älskade henne även om vi under dessa 6 år hade de jäkligt tufft då det var en tuff ponny både ifrån mark & rygg redan som 1åring.
Efter att ha stått i 4 år i samma stall flyttade vi, men kort där efter åkte hon ut på foder i närmare 8 månader för försäljning då min kropp o hjärta sa att det var nu dags att ta farväl av varandra då jag inte kunde ge henne de liv hon förtjänade, men hem kom hon o jobbet började om och hon blev så fin så otroligt fin.
Och juni 2015 sålde jag henne till en underbar tjej, men tyvärr hände något som satte stop för hennes liv så sommaren 2016 så fick hon varandra vidare, mitt fina hjärta.
Sedan 2010 blev Grim in i vårat liv och tyvärr satte skador i hans kropp stop för ett fortsatt liv så hösten 2012 somnade han in.
Jag bodde mer eller mindre i stallet år ut och år in valde stallet framför allt, valde o lägga pengar på hästarna framför allt annat, men livet förändras.
När Oscar nu tagit upp detta vill jag gärna tyst prata inte om de varför ta upp detta ?
Men ingen vet ju hur jag känner för jag pratar aldrig om det längre ingen pratar med mig om de, jag pratar inte med någon om det!
Det är över aldrig mer kommer jag börja igen och det beror på många saker, men ibland drömmer jag mig bort o drömmer om att börja igen, men nej aldrig mer.
Dom jag vill ha i mitt liv är borta för alltid även om det vore kul o skaffa sig en islänning, starta igen, gärna ihop med mina hästvänner, stå i samma stall, rida ut m.m. så nej dels p.g.a. tid, kostnader och allt.
Jag vill ha våra sparpengar till annat jag vill kunna resa iväg, vi har hund och kommer under 2018 köpa oss en till vem ska ha tid för dom två om jag hänger i stallet + jobbar, nej jag är hemma så lite ändå så nej nej nej.
Jag vill inte, ska inte och kommer aldrig börja igen.
Lite av detta gör att jag inte vill åka o träffa mina kompisar hästar för de väcker minnen jag inte vill väcka.
Nu har jag skrivit av mig och det känns så lätt att andas för jag vet att flera av er minns dessa två och min vår resa och ni kommer sända en tanke till dom finaste ponnyerna som finns i himlen för ni minns dom lika väl som jag. ♥
Om jag bara kunde få ett par dagar med er till i livet ♥
De vore min högsta dröm, men ni är tillsammans igen återförenade precis som det skulle vara för på slutet gnäggade ni åt varandra åt sida vid sida ni blev dom där bästa vännerna även om ni första sommaren hade riktigt svårt för varandra, men sen så på slutet av er tid tillsammans så var ni oskiljaktiga.
man ska aldrig säga aldrig vännen